De människor som vill "försvara yttrandefriheten" genom att smäda utsatta folkgrupper ställer sig sällan kritiska till andra inskränkningar i yttrandefriheten, som vi alla finner naturliga. Det är dags att genomskåda "yttrandefrihetens" förkämpar, skriver Mehrtab Motavvas.

Vilsna liberaler går högerextremas ärenden

Mehrtab Motavvas

De människor som vill ”försvara yttrandefriheten” genom att smäda utsatta folkgrupper ställer sig sällan kritiska till andra inskränkningar i yttrandefriheten, som vi alla finner naturliga. Det är dags att genomskåda ”yttrandefrihetens” förkämpar, skriver Mehrtab Motavvas.

Med anledning av dödsskjutningen på Lars Vilks föreläsning i Danmark skrev jag den 28 februari en krönika om att yttrandefriheten förutsätter en moralisk kompass i vardagen. I grova drag gick min kritik ut på att hans påstådda intention med Muhammed-karikatyrerna, nämligen att testa ”konstens gränser”, inte är trovärdig eftersom han är nära sammankopplad med högerextremister som danska Trykkefrihedsselskabet. Nu i lördags mottog Lars Vilks dessutom ett yttrandefrihetspris från denna organisation.

Danska Trykkefrihedsselskabet, som i Sverige startat systerföreningen Tryckfrihetssällskapet, grundades av två grova antimuslimer: Lars Hedegaard och Ingrid Carlqvist. Tillsammans har de även bildat den rasistiska och antifeministiska nättidningen Dispatch International. Lars Hedegaard är bland annat ökänd för anklagelsen om att muslimer våldtar sina egna barn och Ingrid Carlqvist har kritiserats hårt för smädelsen att muslimer har lägre IQ på grund av 1400 års inavel. Ett av Trykkefrihedsselskabets öppna mål är att avskaffa rasismparagrafen (motsvarigheten till lagen om hets mot folkgrupp), då den enligt organisationen begränsar yttrandefriheten.

Jag sitter här vid mitt skrivbord sent en måndagsnatt och läser diverse artiklar och kommentarsfält där högerextremister och liberaler hävdar att Lars Vilks har rätt att skymfa muslimers profet Muhammed genom att avbilda honom som en rondellhund, annars kränks hans yttrandefrihet. Det jag ställer mig undrande till är varför högerextremister och liberaler anser att yttrandefriheten är överordnad andra friheter? Varför ska bara en av yttrandefrihetens gränser överges? Och varför skulle andra friheter kräva begränsningar, men inte yttrandefriheten? Kort och gott: Varför bör skadeprincipen inte appliceras på yttrandefriheten?

I en liberal demokrati som Sverige är yttrandefriheten en grundlag. För att en individs yttrandefrihet inte ska skada andra individer följer en rad begränsningar av denna lag. Det är till exempel olagligt att använda yttrandefriheten till att förtala andra individer på ett sätt som riskerar spridning. Likaså är det förbjudet att använda sin yttrandefrihet till att hota andra människor med våld.

Yttras åsikter på ett aggressivt sätt, exempelvis på gator och torg, kan det falla under kategorin ofredande. Den som vid upprepade tillfällen yttrar sina åsikter på ett ovälkommet sätt kan till och med misstänkas för trakasserier. Dessa begränsningar av yttrandefriheten behövs alltså för att undvika att människor skadas. Frågan är varför högerextremister och liberaler anser att just lagen om hets mot folkgrupp – som också är en begränsning av yttrandefriheten baserad på skadeprincipen – bör avskaffas?

I Sverige har människor dessutom sexuella friheter. Varje myndig person har rätt att fritt välja en eller flera myndiga sexpartners, oavsett ålder, klass, könsidentitet, etnisk bakgrund, religionstillhörighet och funktionalitet. Det är fritt fram att ha gruppsex, sexkompisar, titta på pornografi, göra egen porr, byta sexpartners, BDSM och att vara otrogen. År 2000 fick vi dessutom samkönade äktenskap.

Dessa sexuella friheter är emellertid begränsade av en rad förbud. Det är kriminellt att köpa sex, utföra sexuella övergrepp på barn, skapa eller bruka barnpornografi, plåga djur med sexuellt motiverade handlingar, våldtäkt, sexuella trakasserier, kränka kvinnors frid med mera. Grunden till alla dessa förbud är att undvika att en eller flera individer skadar andra individer genom att utöva sina sexuella friheter, det vill säga skadeprincipen. Menar högerextremister och liberaler att dessa begränsningar av de sexuella friheterna bör avskaffas? Om inte, varför bör skadeprincipen gälla dessa friheter men inte yttrandefriheten? På vilket sätt är de väsensskilda?

Jag tar fram John Stuart Mills mästerverk Om friheten och Förtrycket av kvinnorna, kokar en ny kopp kaffe och skakar på huvudet åt hur samtidens liberaler har hamnat på samma sida som högerextremister i den här frågan. De har mycket att lära av sin liberalfeministiska föregångare.

8 kommentarer på “Vilsna liberaler går högerextremas ärenden

  1. Ulf Gustafsson skriver:

    Det är underligt att det här är okej att kollektivt smutskasta högerextremister och liberaler, utan att ange ett enda konkret exempel.

    Hur vanligt är det bland liberaler att förespråka fullständig yttrandefrihet? Hur stor andel av liberalerna vill avskaffa lagen om hets mot folkgrupp? Finns det inga liberaler i Sveriges riksdag, eftersom det inte motioneras om det?

    Uppenbarligen klassas inte SD som högerextremister av artikelförfattaren. SD vill att lagen om hets mot folkgrupp skall utökas för att även innefatta ”svenskfientlighet”.

    Slutligen så tecknade Lars Vilks sin rondellhund innan Tryckfrihetssällskapet och andra visade sin uppskattning för honom och han bjöds in till deras arrangemang. Om inte Vilks hotats och utsatts för våldsdåd, så skulle dessa organisationer förmodligen inte brytt sig om honom.

    Om man säger sig känna till Vilks ”intentioner”, andra än de han själv uppger, då har man en magisk förmåga.

  2. Per Westberg skriver:

    Jag kan nog inte beskyllas för att vara liberal eller höger därom men ser en stor svaghet i detta resonemang. För det första är yttrandefrihet, till skillnad från frihet i sexuell aktivitet, en grundläggande mänsklig rättighet. Det framgår såväl av regeringsformen som Europakonventionen. Även grundläggande rättigheter kan begränsas i lag vilket sker i stor utsträckning. Motivet är ofta att man vållar skada. Frågan är bara var man drar gränsen för skada. Om detta ska man.tala med sin riksdagsledamot. Just blasfemiska uttryck har varit vanliga sedan som en effekt av yttrandefrihet och det är åtminstone jag tacksam för sett i ett historiskt perspektiv.

  3. Mehrtab Motavvas skriver:

    Peter Westerberg:

    Jag är medveten om att yttrandefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet. Det är därför jag har skrivit att det är en grundlag. Men yttrandefriheten är fortfarande en frihet, precis som de sexuella friheterna. Och båda friheter begränsas av skadeprincipen.

    Jag har inte heller med ett enda ord påstått att blasmefiska uttryck bör förbjudas. I min förra krönika, som jag har länkat till redan i början av den här krönikan, skrev jag tvärtom att jag ställer mig bakom rätten att kritisera religion. Jag skilde även denna juridiska rättighet från det moraliska ansvaret som individer i ett samhälle har gentemot varandra.

    Frågan är om du anser att lagen om hets mot folkgrupp bör upphävas, och i så fall varför?

  4. Kristian skriver:

    Det är intressant att notera hur Mehrtab Motavvas sätt att tänka kring liberaler liknar Lars Hedegaards och Ingrid Carlqvists sätt att tänka kring muslimer. De senare tänker om muslimer som om det vore en monolit där alla muslimer tänkte likadant, och här kan vi se hur Motavvas tänker på liknande vis om liberaler; de är tydligen allihop något slags kompisar till högerextremister, som alla vill avskaffa lagen om hets mot folkgrupp. Det där med att se bjälken i sitt eget öga tycks vara lika svårt som alltid.

    Den enda liberal jag sett vilja avskaffa lagen om hets mot folkgrupp är Sakine Madon, men varför det skulle vara representativt för alla liberaler har jag svårt att se. Själv tycker jag att den bör vara kvar, men att uttrycket ”missaktning” är alltför luddigt. Att yttrandefriheten har gränser tror jag att de flesta är överens om faktiskt.

    Men det borde inte vara så svårt att förstå varför yttrandefriheten också är den viktigaste friheten: man behöver den ju för att kämpa för alla andra friheter och rättigheter. Om man inte har några friheter utom yttrandefrihet, så kan man ändå använda den för att påverka människor, förändra samhället och skaffa fler.

    Vi kan nu se i exempelvis Ryssland vad som händer om man har formell rätt att rösta, men har inskränkt yttrandefrihet. Oppositionen kan inte hävda sig och bygga upp något motstånd, eftersom staten kontrollerar media och yttrandefriheten i princip är avskaffad. Hur skulle vi ha fått exempelvis sexuell frihet om yttrandefriheten hade behandlats som i Ryssland, där ”homopropaganda” är förbjuden?

    ”Kärlek och kritik är det ordpar som vi valt för att beskriva den publicistiska linje som vi vill driva i vår nättidning.”

    står det under ”om oss” här på Dagens Seglora. Mitt intryck efter att ha läst ett antal artiklar är att ”religionsapologetisk och antiliberal” vore ett mycket ärligare ordpar.

    Jag ställer mig frågan hur kärleksfullt det egentligen är att utgå från en halmdocka av sina motståndare i sin kritik, och att använda ”guilt by krystad association” som främsta argument (dvs kleta ihop liberaler med högerextremister och ”Tryckfrihetssällskapet”). Inte så värst om jag får lov att svara själv.

    Blir ”Därför hatar vi liberaler” nästa artikelrubrik, måhända?

  5. Misha skriver:

    Väldigt bra krönika. Håller med dig Mehrtab. Det finns gränser inom demokrati men dessa gränser behöver stramas åt eller tänjas ut allteftersom. Det har inte alltid varit förbjudet att t.ex. använda n-ordet, slänga könsord pga. sexuell läggning eller bära klädkoder som hets mot folkgrupp etc. Dessa exempel kan man ju tycka tillhöra yttrandefrihet också men det har upprört eftersom många har skadats genom historien, därmed anledning till förbudet. Rasism har tagit en ny form. Rasism pga. etnicitet finns inte i samma utsträckning som pga. religion längre. Nu är det religionen islam som är ”hotet”. Därför är det kanske på tiden att yttrandefriheten stramas åt även där eftersom det börjar bli en moralisk fråga. Jag får tycka vad jag vill om islam eller religion över huvud taget men jag kan inte låta min yttrandefrihet gå före medmänsklighet. Eller hur?

  6. dan park skriver:

    Hets mot folkgruppslagen är rasistisk och används för att tysta samhällskritik så den lagen passar illa i ett demokratiskt samhälle.

  7. LK skriver:

    Lars Vilks Muhammedkarikatyr utgör en bråkdel av ett konstnärsskap som har ifrågasatt normer, trender, etablissemang och annat i drygt 40 år. Oftast utifrån ett oberoende politiskt perspektiv.

  8. Mehrtab Motavvas skriver:

    Dan Park: På vilket sätt är lagen om hets mot folkgrupp rasistisk, enligt dig?